Flytt

Nu när jag inte är gravid längre, och när tredje gången gillt inte längre är en undran men ett faktum, så har jag bestämt mig för att slå ihop den här bloggen med min vanliga blogg, livet på citronodlingen.

Där hittar ni från och med nu alla inlägg som handlar om Matilde och Clara. Idag har jag skrivit om att Clara har fått flytta ut från intensiven!

Längsta lördagen någonsin?

Igår var nog en av dom längsta dagarna i mitt liv tror jag...

Ute regnade till och från hela dagen, så vi var inte särskilt lockade av att gå ut, och inne på intensiven hade man en nödsituation med ett annat barn, så det var inte möjligt att komma in och hälsa på Clara och Matilde på hela dagen. Först sent på kvällen kunde vi komma in en stund. Strax efter att vi hade gått in kom föräldrarna till ett annat tvillingpar, födda 2 dagar efter våra flickor, men redan i vecka 24. Deras flickor mår inte alls bra, och vi kände att vi borde låta dom komma in istället (bara ett par föräldrar får vistas där inne åt gången).

Matilde är den enda på hela avdelningen som har fått napp och som bäddas ner under lakan. Det är väl för att hon skriker mindre då ;o)

Clara verkar mest sova det lilla livet...

8 dagar gamla

Tidigt i morse satte vi oss i bilen för att göra den 2 timmar långa resan till Ragusa och flickorna.

Under förmiddagen ordnade vi med en del praktiska detaljer, som att prata med överläkaren och få såret efter kejsarsnittet kontrollerat.

Överläkaren är en mycket bra person som fixar och donar och idag fixade han så att vi fick tillgång till ett anhörigrum här på sjukhuset över helgen, så vi stannar i alla fall till måndag morgon, sen får vi se hur situationen ser ut efter det, om vi åker hem en sväng eller om vi stannar kvar.

Båda ligger fortfarande kvar på intensiven och på förmiddagen har dom fått sin fjärde blodtransfusion. Det är något problem med vita blodkroppar, och man misstänker att deras blod kommit in i mitt blodomlopp via moderkakan och där attackerats av mitt immunförsvar, så att när det sedan gick in i deras kroppar igen var en "fiende" och blev attackerat där också. Jag har lämnat blodprov idag som ska skickas iväg till ett laboratorium på måndag. Tyvärr pratar överläkaren ganska mycket i medicinska termer så jag är inte säker på att jag har fattat det där rätt, men jag tror att det var så han sa i alla fall.

Efter lunch fick vi komma in och kika på flickorna och lite senare ikväll ska vi gå dit igen och se om vi får komma in en sväng till.

Clara sov sött när vi var där.

Matilde däremot bara grät och grät, och det gjorde vi också. Så jobbigt att inte ens kunna klappa lite på henne!

Första fyra dagarna

Dom första fyra dagarna är inte så klara i mitt huvud, eller åtminstone inte dom 2 första... Jag var ganska medtagen och har till exempel bara ett svagt minne av att svärmor och svägerska kom till sjukhuset samma kväll som flickorna föddes.

På det här sjukhuset är dom inte så hårda med besökstider som dom är i Catania, och Peppe fick faktiskt vara kvar hos mig över natten så länge det var okej med den andra tjejen som låg i samma rum, det var verkligen guld värt. Han åkte hem och sov hemma tredje natten, men resten av tiden har stackarn sovit på en stol bredvid min säng.

På dagarna sprang han fram och tillbaka mellan mig och tjejerna, vilket var skönt för då fick jag ju hela tiden information om vad som hände, och fick i alla fall se bilder på dom. Att ta sig ur sängen och sätta sig i en rullstol för att bli skjutsad till prematuravdelningen var liksom inte att tänka på första dagen.

Det var först på kvällen den andra dagen som jag orkade ta mig upp och kunde åka och titta på dom. Det blev många tårar när det äntligen blev av.

I måndags ansågs jag tillräckligt pigg för att skrivas ut och det blev en väldigt lång och ansträngande dag, så ansträngande att jag grät av smärta och trötthet innan jag till slut kom i säng här hemma.

Vi blev kvar ganska länge på prematuravdelningen innan vi åkte. Pratade länge med överläkaren och var och tittade på flickorna en sista gång. Innan vi åkte fick jag klappa Matilde, det var både fantastiskt och lite läskigt. Peppe vågade inte, han tycker det är lite läskigt med alla slangar och maskiner.

Resan var jobbig, det tar drygt 2 timmar och första halvan av den tiden är på dåliga vägar. Vi var inte hemma förräns vid 5 på eftermiddagen. Vid sju åkte vi till svärmor som hade gjort lasagne. Det var både skönt och jobbigt. Jobbigt för att jag var helt slut, men skönt för vi slapp fixa något själva. Ingen har ju varit hemma på ett tag så det ekade ganska tomt i kylen och ingen hade väl någon direkt lust att varken handla eller laga mat.

Nu har jag sovit i min egen säng 2 nätter och känner mig mycket piggare. Idag börjar jag packa upp och packa om eftersom vi åker tillbaka imorgon eller på fredag.

Det verkar som att Clara får komma ut från intensivvårdsavdelningen om några dagar och då måste jag vara där hela tiden för att mata och sköta om henne. Matilde blir nog kvar på intensiven ett bra tag ännu, hon har mycket att kämpa emot fortfarande, bland annat problem med hjärta och en lunga.

Filmerna är från i måndags, när flickorna var 4 dagar gamla